OM ATHENAFILM

Varför ägnar jag mig åt filmer om konst, historia och kulturhistoria? Svaren överlåter jag först åt några av mina konstnärer: Vad tjänar konsten till? Jo, att så småningom lära folket att se sin himmel här på jorden; att föra människan mot hennes mål. Vad är det för mål? - Att bli människa! Så uppfordrande och vackert om konstens uppgift skrev Ernst Josephson, huvudpersonen i min långfilm Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö! (1990)

Och den finske konstnären Akseli Gallen-Kallela skriver: Konsten är en oändlig och evig skog, där träden står så glest eller tätt som du önskar. Och om du vill, skall dagen gry på andra sidan sjön bakom de branta bergen och den gula solens strålar lyser genom de sköra spindelnäten som spänts mellan de odödliga träden.

I många av mina filmer har jag utgått från konstnärernas egna ord och alltså låtit dem själva kommentera sina bilder, berätta om vad som driver dem och om hur de i djupet av sig själva berör det allmänmänskliga. Men vardagens nöjen och tillkortakommanden finns här också liksom exempel på vår utsatthet under kris och krig.

Göteborgskoloristen Ragnar Sandberg lockade mig också en gång att förena film och bildkonst. Hans egna ord gav min lilla film titeln Man kan aldrig mogna nog långsamt. Nog är väl det tänkvärt? Även: En tavla borde vara en oavslutad möjlighet, som ger oss fria händer att själva vandra vidare.

Med mästaren Jan Troell har jag de senaste femton åren haft glädjen att återkommande samarbeta, först i den timslånga dokumentärfilmen om Andrée-expeditionen En Frusen Dröm (1997). Därefter i 92.8 Mhz - Drömmar i Söder om livet kring en liten lokalradiostation på Söderslätt och sedan i långfilmen om fotolegenden Georg Oddner Närvarande (2003). 2007 slutförde vi Färgklang, en timslång dokumentär om konstnärliga processer i samarbete med målaren Claes Eklundh och musikern Hans Pålsson. Jan Troell och jag har också gjort några kortfilmer tillsammans - som Reflexion 2001 kring World Trade Center 11 september 2001 samt EU-satiren Det gula märket 2004. 2011 producerade jag en samlings-dvd med 17 kortfilmer av Troell 1960-2010 - 50 år av brett filmiskt skapande i det lilla formatet. Dvd:n ingår som bilaga i Kurt Mälarstedts vackra bok "Regi,foto,klippning Jan Troell" men kan också, med titeln "Sökaren", köpas separat t.ex. från denna hemsida.


Tillsammans med dokumentärregissören och författaren Stig Holmqvist producerade jag 2005 den dokumentära långfilmen Fredens Pris – Dag Hammarskjöld och visionen om FN om den internationellt kanske mest betydande svensken under 1900-talet. Det blev ett intressant och skakande besök i Kalla krigets verklighet. Senare tog vi fram fram en 56 min helt engelskspråkig version av filmen: Visions of a Secretary-General - Dag Hammarskjöld and the UN 1953-61.

Med etnologen och teknikhistorikern Jan Garnert har jag 2011 - 2013 gjort två halvtimmeslånga filmer om hur det var att leva förr beroende på vilken belysning man hade tillgång till. En fascinerande resa i tiden. Så annorlunda det var när man var beroende av årstidernas växlingar mellan mörker och ljus. Och så märkligt det var när man plötsligt med hjälp av en strömbrytare och glödlampans sken själv kunde skingra mörkret!

Men på Athenafilms hemsida finns också många fler filmer om historia och kulturhistoria: skildringar av livsöden, miljöer och traditioner - framför allt från det förra århundradet med dess väldiga förändringar av våra livsvillkor. Här finns tidningsutbärerskor och ASEA-direktörer, kyrkstugeägare i norr och småfolk i storstadens kåkkvarter. 2013 ger vi ut 16 filmer om förra seklet på dvd: Mitt 1900 till 2001. 8 1/2 timmar totalt!

Jag vill att mina filmer och videoproduktioner ska användas i skolor, i vården, på museer, på biblioteken, på bio och inom folkbildningen. Men alla andra som är nyfikna på mina filmer är förstås också mycket välkomna till Athenafilms skafferi!

OM MIG, GÖRAN GUNÉR

Jag föddes i Stockholm 1943. På universitet ägnade jag mig framför allt åt konsthistoria och studentteater. 1967 kom jag in på Svenska Filminstitutets Filmskola (en föregångare till Dramatiska Institutet) - 2 fina år och lärde mig grunderna i filmproduktion. 1968-1970 var jag anställd på Filminstitutet, bl.a. som ansvarig för dess första långfilmsproduktion ”Jänken”. Under 70-talet arbetade jag på Dramatiska Institutet, som filmchef på Svenska Institutet, som produktionsledare och projektledare på TV:s drama-avdelning, på TRU (som sedan blev Utbildnings­radion) samt på TV:s dokumentärredaktion. 1981 regidebuterade jag med den timslånga spelfilmen för TV:s barnredaktion ”Johan är död”. Manus skrev jag tillsammans med Eva Wikander, författare till boken som filmen byggde på. Av Barnens Bio Kontrast blev ”Johan är död” belönad som årets bästa barnfilm. Innan jag 1983 slutade på TV och startade Athenafilm hann jag med några korta konstprogram samt ”Heter Diktonius", en musikteaterföreställning av och med skådespelaren och dramatikern Magnus Nilsson för TV 2-teatern.

Athenafilms första produktion blev biofilmen ”Äntligen!” regisserad av guldbagge- och Prix Italiabelönade Christer Dahl. Senare under 80-talet gjorde jag ett stort antal kortare konstprogram och konstfilmer för TV.

1990 gjorde jag lågbudgetfilmen för bio och TV ”Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö!” som du kan läsa mer om på hemsidan där också många andra filmer gjorda sedan dess presenteras. Mina tidigare konsthistoriska studier kam alltså så småningom väl till pass. Jag medverkar numera också ofta som skribent i olika konsttidskrifter och som debattör i dagspressen.

Film- och TV-politiska frågor har engagerat mig mycket. 1983 tog jag tillsammans med Carl-Henrik Svenstedt initiativ till OFF, Oberoende Filmares Förbund. Läs mer på www.off.se . Läs också mer om mitt arbete med filmpolitik och filmproduktion i pdf-boken "Min vidvinkel är bättre än min zoom", finns att hämta gratis här: www.athenafilm.se/vidvinkel.pdf

1988 började jag tillsammans med några nordiska kollegor diskutera behovet av en nordisk sammanslutning för kort- och dokumentärfilm, dess dittills av filminstituten så försummade genrer. Kring årsskiftet 1990/91 bar våra strävanden frukt när Filmkontakt Nord etablerades i Köpenhamn, ett kontor med två anställda och en årlig festival – nordisk Panorama. Båda är numera, tillsammans med Nordisk Forum för samfinansiering viktiga och offentligt finansierade institutioner i kort- och dokumentärfilmsmiljön i Norden. Det är fortfarande filmskaparna i dessa genrer som driver och styr Filmkontakts verksamhet. Besök gärna www.filmkontakt.com

Jag har också ägnat mig mycket åt filmutbildningar som lärare och organisatör. Jag har varit anställd på gamla Filmskolan och på Dramatiska Institutet 1969-71 och på deltid på Dramatiska Institutet 1992 – 2006. Där drog jag, tillsammans med PeÅ Holmquist igång dokumentärutbildningen 1992. De sista fem åren på DI ansvarade jag för fortbildning på dokumentärområdet – vilket bl.a. betydde genomförandet av ett 60-tal seminarier och kurser med tillsammans bortåt 3.000 deltagare. Seminarierna arrangerades oftast i samarbete med festivaler som Tempo, Göteborg Film Festival, BUFF och Lilla Filmfestivalen i Båstad och befann sig därmed mitt i den professionella miljön.

Nu har jag 47 års professionell erfarenhet inom många sektorer av det svenska filmlivet som producent, manusförfattare, regissör, utbildare och organisatör inom de flesta genrer. Jag tänker inte fästa något som helst avseende vid det för 7 år sedan passerade pensionsstrecket. Alldeles för mycket är ännu ogjort!

Bengt Danneborn, Jan Alvermark och Göran Gunér i Strömkarlens forsar, Norge 1989 ("Jag ska bli Sveriges Rembrandt eller dö!"). Foto: Lars Bildt




Jan Troell och Göran Gunér i Tallin under inspelning 2001 av filmen "Närvarande" om fotografen Georg Oddner, som tillbringade sitt första skolår här. Foto: Georg Oddner



Åke Gullberg på plats i den legendariska Harpsundsekan, som rotts av världens stora ledare på statsbesök. Åke har varit min oumbärlige kompanjon i Athenafilm allt sedan starten 1983 och ansvarar för ekonomin. Bilden togs i samband med inspelningen av "Carl Larsson själv" - det finns en fin målning av C.L.
på Harpsund.